Ok vet inte om de bara e jag eller om de kanske e typiskt kvinnligt men varför kan man nästan aldrig vara nöjd? Jag borde ju va så nöjd så jag har en underbar gubbe han e helt fantastisk och jag älskar han så. Jag har en son som e de goaste mest fantastiska på hela jorden. Vi har en jäkla snygg lägenhet, jag har fått ett jobb och va även på en intervju för ett andra jobb i dag. Jag e frisk, har fina kläder och saker.
Men ändå kan jag känna att jag inte e nöjd. Någon som förstår mig? För tänk om man hade ett hus med en trädgård då kunde de varit lite bättre, eller om man hade en KA eller varför inte 2 barn eller va gift. Ja de finns så mycket som skulle göra livet lite bättre. Men sen då när man fått allt man vill ha e man lycklig då eller vad har man kommit på att man vill ha då? Kanske en ny bil, större hus, ny gubbe.
Ne de kanske är lika bra att man börjar nöja sig med de man har, för de e ju egentligen inte så lite de e ju faktiskt rätt bra och de finns ju dom som knappt har mat för dagen. Och så sitter jag och gnäller. Ne urs på mig från och med nu ska jag i alla fall försöka att vara nöjd. Så de så ;-)
Kramizzar
Ps: Vill bara välkomma dom 2 nya som har lagt till sig som följare här. Hoppas ni gillar de och stannar kvar en stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar